Grus i ögat

Scheit, det känns faktiskt väldigt mycket bättre idag. Med allt. jag är visserligen dödstrött, men det kvittar liksom när allt annat går bra. Satt uppe seeeeent inatt o pluggade, vilket gav bra resultat på redovisningen idag, men nu får jag äta upp det i form av grus i ögonen. Det är ok. Snart ska jag gå på sömnadsvernissage, sen blir det träning. Sen plugg igen. Jag har börjat kunna släppa myspacegiftet lite. Det är skönt. Fokus på det som är viktigast här och nu.
Fin onsdagafton till alla! Pusspuss.

Nedgrävning

Nedräkning i all ära, men just idag skulle jag vilja gräva ner mig själv. Jättedjupt ner och jag tror nog att jag aldrig skulle vilja komma upp igen. Jag kan inte förstå vad det är som gör att om man lever med mig (vilket jag gör) så får man stå ut med att allt som kan gå åt helvete gör det. Har jag höga krav på mig själv? Visserligen, men det är någonting annat också. Jag sumpar saker och ting. Glömmer bort och ignorerar. Liksom blundar för vissa eventuella faktum av någon outgrundlig anledning. Till exempel har jag under en tid funderat på om det inte kan vara dags att anmäla sig till högskoleprovet snart, och så idag får jag höra att det är för sent. Sista datumet var 15 februari. Vad är det för fel på mig? Jag hade ju planerat att göra provet den här gången. Varför ser jag inte till att anmäla mig i tid? Jag är så TRÖTT på att leva med mig själv.

Nedräkning

Okej, jag har fått nog. Jag vill härifrån NU. Men, det går ju inte. Så jag behöver ett mål. Det har jag. Det ligger tre månader fram i tiden. Den 8 Juni för att vara exakt. Jag har räknat ut att det är 66 skoldagar kvar till dess. Alltså 66 dagar som jag måste befinna mig i skolan. Det kan jag klara. Men jag behöver något mer. En nedräkning. Jag hade det en sommar när jag jobbade häcken av mig på ett ställe som jag hatade, och det hjälpte faktiskt. Varje dag kunde jag kryssa över ett avverkat arbetspass. Så från och med idag, ska jag räkna ned till sommarlovet. Jag SKA klara av det här. Jag MÅSTE klara av det här. Det är ju inte så långt kvar. Jag ska dock INTE tänka på hur sjukt intensiva dessa 66 dagar kommer att vara. Inte tänka på det. Bara räkna ned och jobba på i blindo.

Slapptorsk

Det är sent på natten och jag är trött. Har blivit en majspejsjunkie och inte ägnat dagen åt mycket annat än snurfing och editing. Skulle ha pluggat. Skulle ha städat. Borde en massa. Men det var skönt att bara skita i allt också. Kanske kunde jag gjort nåt ännu skönare om jag hade vetat att jag skulle skita i allt i princip hela dagen, men nä, så kan det gå. Slapptorsk. Godnatt.

Mitt hus

Här bor jag.

Kusin vitamin

...sätter en handduk på huvudet när hon vill ha långt hår och binder upp det med en hårsnodd där bak...

I sin allra bästa dager...

Petri, my friend. Då du inte är här får jag nöja mig med att publicera vackra bilder av dig på webben. Det känns bättre då.

Vänner

Å, vänner, jag saknar er. Bara så ni vet.

Jahapp.

Ja. Hur gick det egentligen med disciplinen. Jag borde egentligen ligga och sussa just nu men istället sitter jag här och pysslar med högst onödiga saker som bloggning och myspace. Why? Jag vet inte. Kanske uttråkning. Jaja. I vilket fall. Imorgon är en annan dag.

Tråkliv

Allright. Det har ju hänt en del sedan sist. I fredags fick jag fly fältet efter långvariga problem med grannarna. Jag ringde slutligen både polis och hyresvärd vilket resulterade i ren rädsla och obehag inför att stanna kvar över helgen. Jag tog mig alltså hem till mor för att få en chans att plugga i lugn och ro och det var ju ett helt oslagbart drag. Så fantastiskt skönt. Igår fyra timmars fysikprov, som gick sådär, vilket gav mig en onaturlig panikkänsla så nu är snaran åtdragen. Disciplin är mitt nya ledord och jag funderar till och med på att skippa resan hem till Sthlm under sportlovet för att slippa distraheras av underbara vänner och trevliga aktiviteter. Vännerna och Stockholm finns förhoppningsvis kvar, men det här året har jag bara ett av, och det är i princip min enda chans att komma in på läkarlinjen så jag kan inte och får inte sumpa det. Jag skulle bli så vidrigt besviken på mig själv.

Ja, så är det. Nödvändigt tråkliv i G-by.

(Jag lärde för övrigt Miyako ett passande nytt ord på svenska idag; skitliv. Kul tyckte jag.)

Ett steg fram och ett steg tillbaka

Okej. Det funkade superbra att gå upp klockan sex och plugga. Men nu är klockan sex på kvällen och jag är redan utslagen. Det kommer inte att funka. Ikväll MÅSTE jag plugga fysik, men jag kan säga att vetskapen om att bastun redan står och ångar på skolan inte spär på min motivation, direkt. Jag vill slappa, hårdare än hårdast.

Monsterträning och konsekvenser

Jag är uppe med tuppen och mig själv för att göra klart min biologiuppsats och hinna plugga lite fysik inför prov på måndag. Sedan jag började monsterträna har jag upptäckt att då jag kommer hem på kvällen, cirkus 20.00 så är jag så ofantligt trött, och NÖJD med mig själv så jag tänker "å, nu har jag varit duktig" och får av någon anledning för mig att jag då inte behöver sätta mig ner och plugga, vilket leder till att jag halkar efter både här och där. Så igår tog jag det smarta beslutet att ok, jag är trött, gå och lägg dig, nu!!! MEN gå upp tidigt tidigt, så att pluggtimmarna inte blir färre, utan bara flyttas till en annan plats på dygnet. Och det funkar faktiskt sjukt bra! Känns det som nu iallafall. Visserligen sitter jag här och bloggar och har inte kommit igång med plugget än, men jag har faktiskt även varit nere i tvättstugan för att ta itu med mitt orena klädberg! Så, jag är effektiv, och äckligt smart, och nu ska jag placera lite av den smartheten i en slutsats om evolutionen! Trevlig torsdag till alla!

Gamleby

Från det ena till det andra. Efter ett halvårs uppehåll tar jag mig i kragen och bloggar vidare om nya livet i nya lilla pytteby. Nu har jag iofs varit här ett tag, men jag jag känner att det är dags att börja berätta lite om hur en vardag på en folkis i en tiny by kan te sig.

Vardagen består förstås mest av plugg, så jag förmodar att det är ett rent egoistiskt drag av mig att sätta igång och blogga igen, en anledning till paus och en chans att rensa hjärnan. Därför finns det inte överdrivet mycket att skriva om, egentligen, om man inte har förmågan att observera och uppskatta de små små små nyanserna i tillvaron. Idag är till exempel en måndag. Och jag har varit i skolan. Tills klockan var fem. Sen cyklade jag hem och käkade, gick och tränade och nu är jag hemma igen och ska sätta igång med min biologi-uppsats om den egentligen så fascinerande evolutionen men just nu not så fascinerande evolutionen. Detta är nog bland det tråkigaste jag någonsin gjort. Biologi A, fuck it, sjukt meningslöst.

Jaha. Äsch. Kanske får det räcka för idag. Måste som sagt komma igång om det någonsin ska bli något av den där uppsatsen. Pusspuss.