Nedgrävning

Nedräkning i all ära, men just idag skulle jag vilja gräva ner mig själv. Jättedjupt ner och jag tror nog att jag aldrig skulle vilja komma upp igen. Jag kan inte förstå vad det är som gör att om man lever med mig (vilket jag gör) så får man stå ut med att allt som kan gå åt helvete gör det. Har jag höga krav på mig själv? Visserligen, men det är någonting annat också. Jag sumpar saker och ting. Glömmer bort och ignorerar. Liksom blundar för vissa eventuella faktum av någon outgrundlig anledning. Till exempel har jag under en tid funderat på om det inte kan vara dags att anmäla sig till högskoleprovet snart, och så idag får jag höra att det är för sent. Sista datumet var 15 februari. Vad är det för fel på mig? Jag hade ju planerat att göra provet den här gången. Varför ser jag inte till att anmäla mig i tid? Jag är så TRÖTT på att leva med mig själv.